Christoffer Karlsson

 

En marknad har den övergripande funktionen att du kan byta ett värde du har skapat mot vad som helst. Är ditt jobb att odla vete, och du är bra på det, då kan du genom några led byta värdet på ditt vete mot ett annat värde som någon annan har skapat. Förutsatt att hen behöver vete, eller ett annat värde som du bytt till dig. Genom denna fantastiska bytesfunktion som marknadsekonomin genererar har människan skapat saker som annars inte hade kunna existera. Ta Yoghurt med ananas-smak som exempel, utan att en mjölkbonde från Skövde hade lämnat sitt värde (mölk) på marknaden, och en ananas-odlare från Bolivia hade lämnat sitt värde (ananas) på marknaden så hade ananasyoghurt aldrig funnits. Så hen som odlar vete kan med sitt värde byta till sig någonting helt annat som hen aldrig hade kunnat skapa annars, ananasyoghurt.

Tyvärr fungerar bostadsmarknaden, trots sitt namn, inte som en riktig marknad där utbud och efterfrågan hälsosamt kan möta varandra. Konsekvensen av offentliga interventioner i bostadsmarknaden har resulterat i att vetebonden kanske inte har möjlighet att byta till sig en bostad som möter hens efterfrågan.

Den lösning på bostadsbristen som det offentliga har haft framför sig och har försökt med i decennier är att införa, reglera innehållet i och avskaffa olika subventioner och regleringar. Att höja offentliga subventioner för att öka byggnationen får inte optimal effekt om man samtidigt inför olika regleringar på hur det får och ska byggas, om dessa regleringar äter upp en stor andel av det nya kapitalet i fördyringar för byggherren. Ett utmärkt exempel är kravet på att tvättmaskin och torktumlare ska stå bredvid varandra, och inte får ställas på varandra. Det är rimligt att det finns sådana krav för att dom med vissa funktionshinder också ska kunna tvätta hemma. Men bör det kravet verkligen gälla all nybyggnation? Det handlar ju om en reglering som enbart berör den eller dom som faktiskt bor i bostaden. Vore det då inte rimligare att sätta ett krav på att säg 30% av all nybyggnation ska vara utformad på det här sättet, och att individer med funktionshinder har förtur?

Det finns mängder av sådana här konstiga regleringar som rubbar balansen mellan utbud och efterfrågan, med bostadsbrist som konsekvens. Sveriges bostadsmarknad behöver bli en riktig marknad, där utbudet tillåts möta efterfrågan, med bostäder för alla smaker och behov. Marknaden är ju som bevisat den bästa mekanismen för att tillgodose olika behov. Den logiska slutsatsen av detta blir att de enskilt viktigaste åtgärderna för att lösa bostadsbristen är en fri hyressättning och slopade eller avreglerade byggnormer. Det är trots allt inte en mänsklig rättighet att bo till subventionerat pris i Stockholms innerstad när den ensamstående undersköterskan står för notan genom skattesedeln.

Christoffer Karlsson, Förbundsstyrelseledamot LUF.

Låt efterfrågan lösa det bristande utbudet

Håller du med debattören?

Tack för din röst!

Kommentarer

Kommentarer