Socialtjänsten debatt

Många kommer säkert hata mig nu, ta bort mig som vän, tycka jag är helt knäpp I huvudet eller så kommer ni tycka att jag slog huvudet på spiken!

Det värker i min kropp av människors okunskap och oförmåga att se. Hur kan vi/ni, om man nu vill kalla det jag gör någon nytta. Fri tolkning. Hur kan vi inte se vad dom händer i vårat samhälle?

Hur korrupt trygga lilla Sverige egentligen är. Socialtjänsten utför rena kidnappningar av människor barn, föräldrar, bra föräldrar som förlorar sina barn.

Hur våra barn och ungdomar inte klarar av skolplikten som etablissemanget kräver att de ska.
De låses in och slussas runt som brottslingar till många av dom tar sina egna liv.

Medans de som beslutar om tvångsvård lever tortyrförhållande i sin egen hemmiljö.

Vad har de gjort för att förtjäna denna behandling?
Jo de hade gått till psykiatrin för att de mådde dåligt, var utåtagerande hade svårt att slappna av osv osv.

Diagnoserna i Sverige haglar ner över våra svenska barn.
Medicinering erbjuds som första alternativ till hjälp.
Droga dom och slipp besvären.
Funkar inte de har vi ju även elchocker även till barn i Sverige.

Hjälper inte de som de många gånger inte gör pga att många ggr är diagnoserna fel och medicinen ger inte rätt verkan.
Man känner sig hopplös. Stämplad av samhällets diagnosregn.
Många föräldrar förlorar sina barn pga sina diagnoser, på helt felaktiga grunder. Varför skulle jag vara sämre mamma för att jag har ahdh?

Lägg av nu och tänk till ordentligt.
Vilken aktör eller vilka gynnas av denna quick fix som feldiagnostiering är?
Läkemedelsverken såklart som går o konkurs om vi inte är lagom sjuka att vi måste betala för diverse läkemedel som vi förmodligen inte behöver.
Jag läste någonstans att en proffessor menar att 98% av antidepressiv medicin skrivs ut i onödan.
Tänk då för alla andra åkommor.
Samt regeringen och psykiatrin vad gäller både pengar och resurser.

Tillbaka till ungdomarna som medicineringen inte fungerar för. Människor som har det lite svårare att passa in i dagen samhälle och bara följa strömmen. Många blir inlåst på diverse hvb-hem, sis-boenden och fosterhem mm.

Vi får läsa i tidningen om missförhållande för fosterbarn, om rena sexuella övergrepp, tvingas som hemhjälp, blir ihjälslagen med en brödkavel etc vackra Donnia Hasan som det gömmer sig verkligt mycket mer bakom om henne dödsfall i sitt fosterhem.

Men när ska ni verkligen öppna ögonen och SE FAKTISKT SE vad vår regering, våra myndigheter, polisen, tjänstemän. All denna korruption.

Ni vet att det spelar ingen roll hur ni röstar? För Sverige bestämmer inte över Sverige längre.

Hur kan ni inte se hur vår regering försöker sätta oss i krig med invandrare? Istället för att vi tillsammans ska vända oss mot den verkliga makteliten tillsammans.
Jag tror inte Bechir blev mördad pga av ngn jävla komplott eller fynd gällande aschberg. Jag tror att vår regering var livrädda för att han var en av dom som kanske skulle kunna klara av att ena oss och vända oss mot er.

Vi är många som kommer att fortsätta hans arbete efter egen förmåga, för att finna rättvisa för var och en av oss. För att vi tillslut ska få leva fria, inte bara illustrerad frihet.

Men vi kommer inte vart, för alla väljer att blunda.
Ni vill inte se.
Anklagar en för att vara konspirationsteoretiker, schizofren osv osv.
Men i själva verket är det verkligheten jag både ser och känner i min kropp.

Även bland mina vänner märker jag detta fenomen, så fort jag skriver ngt som verkligen är viktigt då är det ingen som lyssnar men när jag berätta om nått ytligt, som en fedt eller vad som helst så blir de mer ståhej.

Jag klarar inte denna nivå av ytlighet längre, misstolka mig inte jag är själv ytliga många ggr och söker till exempel bekräftelse för min nya frisyr. Osäkerhet gör en bara mänsklig.

Men vi kan inte bara se till det som är mitt längre, vi kan inte bara stirra in i våra telefoner och låta våra myndigheter härja fritt.

De har bevisats så många gånger, varför låter vi det fortsätta och varför bryr sig ingen?

Jag anser mig ha konkreta bevis på att min bror inte berövade sitt eget liv för snart 12 år sedan. Men det är stopp. Jag kommer ingenstans. Det finns bara hinder när man ska in i systemet och rota.

Hur kan vi fortsätta tillåta detta dårskap vi lever i?
Misstolka inte mig som en antimyndighetsperson. Tolka mig som den klarsynt och empatiska människa jag är. Jag vet att vi måste leva i symbios men de gör vi inte i dagens samhälle.

Var är kunskapen och engagemanget??

Allt är som ett virrvarr i huvudet. Det går inte att lägga fram på ett sätt som jag blir nöjd med. Mycket jag vill säga uteblir just pga att jag inte direkt kan sätta ord på allt, veta hur jag ska lägga upp saker för att inte uppfattas som komplett tokig.

Börjar tro att det är oundvikligt.

Håller ni med? DELA DÅ!!

//Emma Gråbergs
www.emmagrabergs.com

JAG KAN INTE HÅLLA TYST LÄNGRE!

Håller du med debattören?

Tack för din röst!

Kommentarer

Kommentarer